Formens Hus i Hällefors

Den lilla bruksorten Hällefors var nästa stopp på vår lilla rundtur i Bergslagen. I början av 1990-talet var detta en ort i kris efter stålverkets uppsägningar och brukets nedläggning. Invånarna, som hade förlorat sina jobb, flyttade från Hällefors och kvar stod bara tomma lägenheter och övergivna fabriksbyggnader. Den förr så levande stadsbilden var ett minne blott. I stället för att återigen satsa på tung industri gjorde Hällefors en tvärvändning och inriktade sig på ett så kallat  
K-samhälle, där K står för Kunskap, Kultur, Kommunikation och Kreativitet. För låg- och mellanstadieeleverna innebär detta  t ex att man har obligatorisk kulturskola på schemat där dans, teater, musik och bild och form ingår. På sikt är det tänkt att detta ska öppna nya dörrar till möten med omvärlden. Även bostadsområdena har byggts om sedan 1990-talets flyttvåg och idag är hela samhället mer levande igen.


Ytterligare ett led i denna stora satsning är Formens Hus (http://www.formenshus.se/ ).


Utöver den välrenommerade förberedande utbildningen i design som finns här kan huset stoltsera med ett flertal utställningar. Här finns bl a en permanent industridesignutställning som visar 1900-talets olika stilideal.


Sen kunde man hälsa på hos familjerna Andersson och Sundström. I två olika trerumslägenheter från 1950-talet kunde man se hur en arbetarlägenhet respektive en modern lägenhet inspirerad av H55-utställningen kan ha sett ut.


Vardagsrummet i Anderssons lägenhet


Jag öppnade skafferidörren hemma hos Anderssons


Matplatsen hemma hos de modernare Sundströms


Formens Hus är verkligen en kreativ miljö i en ort som återigen sjuder av framtidstro! Den här dagen med besök i Grythyttan och Hällefors var verkligen både givande och spännande!

Vania

Här kan vi tala om känslan att kastas tillbaks trettio år i tiden...kusligt och härligt på en och samma gång :)

Lotta

Hej Vania!

Ja, lite scarry var det faktiskt samtidigt som man kastades tillbaka till barndomen...Vi hade liknande möbler hemma hos oss så det kändes lite som att komma hem till Rönnbergagatan i Västerås.

Kramar Lotta