Show & Tell: När jag slutade tro på storken/tomten

Pettas sista tema är svårt, tycker jag. Hmmmm....undrar om jag någonsin trott på tomten egentligen? Jag får fråga mina föräldrar. Min syster, däremot, var livrädd för tomten så hon måste ju ha trott på honom. I våra familjealbum ser man hur min syster sitter klistrad vid min pappa och gallskriker, år efter år. Det spelade ingen roll att vi andra sa att Tomten var snäll, hon skrek ändå.
Däremot kanske jag tror på andra små tomtar, ni vet sådana där som hjälper till men som inte syns ;-)

Och storken då? Nja, om jag någonsin trott på storken så tog det i alla fall tvärt slut den dagen jag låg i födslovåndor...Just då hade jag i alla fall ÖNSKAT att det var storken som kom med de små barnen :-)
Nu ska jag kika in till er andra temabloggare som säkert kommit på något fyndigare att skriva om denna fredag! Jag vill också passa på att rikta ett varmt tack till Pettas som verkligen fått mig att tänka till på fredagarna! I november är det Musikanta som tar över stafettpinnen och jag har redan börjat fundera på nästa veckas tema.

Samtliga bilder i detta inlägg har jag hittat på Googles bildsök. Fler "Show-and-tell" hittar du här: Anki Anna Anne-MarieAnnikaBejlaDesireeEricaHelena I am Annika Inga-BrittJenny Lotta MaisouiMrs ClapperMusikantaNillaOlgakattPetraPettas Saltis StrandmammanTaina Fritt ur hjärtat
Anna (Sthlm)

Haha, jag kommer nog kalla på storken i januari också!



Minns inte heller hur det låg till med tomten, måste fråga mina föräldrar :)

Nilla

Ha ha, ja just då ville man nog gärna att storken skulle komma istället! :-)

Karin

Ja, helt säkert skulle vi alla som har blivit mödrar, gärna ha haft en stork som hade hämtat våra små:).

Antagligen är det så att både storken och tomten har tappat gnistan en aning och inte har så stor betydelse längre. Tomtar finns ju i parti och minut nu för tiden, rena inflationen:D

Kram!

Lotta

Hej Karin!

Ja, så är det nog. Tomtar och storkar har fått stryka på foten lite. Tack för fina teman denna månad!