Moiras Norrland
Varför inte hoppa runt på stenarna lite?
Eller trassla in sig i fisknätet som låg på tork?
Allra bäst var ändå nya kompisen Athos, min mosters fina storpudel. I början var Moira lite avvaktande men ganska snart blev de världens bästa kompisar!
De jagade runt varandra och det såg så himla kul ut! Athos behövde ju bara ta två kliv för att vara framme hos Moira. Vi tog långa promenader med hundarna varje dag. De sprang bredvid varandra, nosade på samma saker och kissade på samma ställe. Här kommer bara en bil timmen ungefär så koppel behövdes nästan inte alls.
En av dagarna försvann plötsligt Athos in i skogen, ganska exakt vid det här stället, och sekunderna senare rusar två älgar ut rakt framför oss med Athos i hälarna. Efter en stund hörde vi hur han skälldde uppe i skogen. Förmodligen hade väl älgarna vänt sig om och då var han ju inte lika kaxig längre...
Efter en promenad är det skönt att vila lite. Ibland låg Athos och Moira en bit ifrån varandra...
Efter en promenad är det skönt att vila lite. Ibland låg Athos och Moira en bit ifrån varandra...
...och ibland låg de lite närmare varandra.
Här på trappen har man full koll på vem som kommer!
Här är vännerna ute på en liten båttur!
Som sagt, en underbar vecka för Moira! Och nyttigt för mig att se att hon är en stor flicka nu och att hon är självständig och trygg.
Vi hoppas vi får möjlighet att komma tillbaka snart!
En så ljuvlig och härlig liten Moira du har:). Hon såg stor ut på de första bilderna ända tills hon sitter bredvid pudeln, då blev hon så pytteliten...
Härligt med gott självförtroende som hon har
Karin:)