Polycythemia Vera.
Det hela började med att jag dag för dag kände mig allt svagare. Jag hade en huvudvärk som aldrig gav med sig, det stack i händer och fötter, min arm domnade, synen och minnet försämrades och till slut kunde jag inte ens skriva. Jag sa inte något till någon utan försökte fortsätta så gott det gick. Till slut gick det inte att dölja längre och min mamma tog med mig till Akutmottagningen här i Helsingborg där det efter en snabb röntgen konstaterades att jag hade förändringar i hjärnan, oklara av vilken art. Jag lades in på lasarettet och blev bara sämre och sämre.
Jag har bara lite diffusa minnesbilder av de första dagarna på sjukhuset. Min syster och hennes dotter åkte ned från Västerås och likaså min pappa. De, tillsammans med min mamma och hennes man och min särbo, turades om att vara hos mig medans läkarna tog det ena provet efter det andra. Det konstaterades ganska snabbt att jag hade haft flera blodproppar i hjärnan. Jag fick massor av cortison och blodförtunnande medel och huvudvärken försvann, men fortfarande var det ingen som kunde säga vad som var fel på mig och jag skickades därför till Lund.
I Lund blev det ännu fler undersökningar, bl a en ganska läskig hjärnröntgen, en s k angliografi. Och till slut fick jag så min diagnos; Polycythemia Vera.
Polycythemia Vera är en kronisk blodsjukdom som i korthet innebär att blodet blir för tjockt, därav mina proppar. Den är långsamt framskridande och går att behandla och just nu håller min medicin på att ställas in.
Jag lider fortfarande av sviterna efter mina proppar. Jag har fortfarande svårt att både läsa och skriva ordentligt, helt plötsligt kan jag inte skilja på höger och vänster längre och vissa saker går vädigt långsamt att utföra. Jag ska börja på rehab efter helgerna och det ser jag verkligen fram emot :-) Mina tillkortakommanden är inget som någon utomstående märker, men JAG tänker på dem hela tiden.
Kram till er alla och ett riktigt gott nytt år!!!
Stackars dig, så mycket du har gått igenom, och också alla dina nära, kära. Så skönt att du har fått en diagnos och att det går att sköta om sjukdomen på bästa sätt, så att du kan återkomma tillbaka till vardagslivet som en frisk människa. Förstår att du är glad över att få komma till rehab. Det slår mig att vi har så mycket att vara tacksamma för i vår ända av världen med all god läkarvård och forskning. Jag är glad att det har gått så bra för din del!
Stort lycka till och mycket god fortsättning på det nya året!
Karin