Godis och Moira trivs bra ihop :-) Här står de och håller koll på passerande hundar som man kan skälla på.

Trots att jag bor så nära har jag aldrig varit i Bjuv. Men igår fick jag så en chans när det bjöds på kvällsloppis i den gamla auktionslokalen.

...har jag fått av särbon :-)

Min mamma har fastnat för ett vin från Makedonien som inte finns att köpa på systembolaget. Men eftersom det finns på Aldi i Tyskland fanns ju förstås en möjlighet att det även kunde finnas på Aldi i Danmark! Vi bestämde oss för att kolla upp detta och satte oss på båten till Helsingör!

På dagens promenad gjorde vi stora ögon! Var det verkligen så att det blommade???

Idag kommer jag att sitta klistrad i TV-soffan. Dansk TV sänder nämnligen från Drottning Margrethes 40-års jubileum som regent hela dagen!

Vilket underbart TV-program! Antonio Carluccio och Gennaro Contaldo återvänder till sitt barndoms Italien och upptäcker hur mycket som har förändrats, både vad gäller kultur och matlagning, sedan de lämnade landet för mer än 40 år sedan.

Nu är vi tillbaka på hemmaplan igen! Moira är verkligen jätteduktig att åka tåg och hon satt så fint i sin hundväska hela resan. Imorgon drar skolan igång igen för Linnea och till skillnad från föregående år så ser hon verkligen fram emot det :-) Bra, tycker jag, som redan börjat längta till sommarkonserten!

Linnea, Moira och jag har åkt upp till Västerås för några dagar.

Polycythemia Vera. Min nya följeslagare genom livet och namnet på den sjukdom som ställt till det så mycket de senaste veckorna. Polycythemia Vera.

Det hela började med att jag dag för dag kände mig allt svagare. Jag hade en huvudvärk som aldrig gav med sig, det stack i händer och fötter, min arm domnade, synen och minnet försämrades och till slut kunde jag inte ens skriva. Jag sa inte något till någon utan försökte fortsätta så gott det gick. Till slut gick det inte att dölja längre och min mamma tog med mig till Akutmottagningen här i Helsingborg där det efter en snabb röntgen konstaterades att jag hade förändringar i hjärnan, oklara av vilken art. Jag lades in på lasarettet och blev bara sämre och sämre. 

Jag har bara lite diffusa minnesbilder av de första dagarna på sjukhuset. Min syster och hennes dotter åkte ned från Västerås och likaså min pappa. De, tillsammans med min mamma och hennes man och min särbo, turades om att vara hos mig medans läkarna tog det ena provet efter det andra. Det konstaterades ganska snabbt att jag hade haft flera blodproppar i hjärnan. Jag fick massor av cortison och blodförtunnande medel och huvudvärken försvann, men fortfarande var det ingen som kunde säga vad som var fel på mig och jag skickades därför till Lund.

I Lund blev det ännu fler undersökningar, bl a en ganska läskig hjärnröntgen, en s k angliografi. Och till slut fick jag så min diagnos; Polycythemia Vera.

Polycythemia Vera är en kronisk blodsjukdom som i korthet innebär att blodet blir för tjockt, därav mina proppar. Den är långsamt framskridande och går att behandla och just nu håller min medicin på att ställas in. 

Jag lider fortfarande av sviterna efter mina proppar. Jag har fortfarande svårt att både läsa och skriva ordentligt, helt plötsligt kan jag inte skilja på höger och vänster längre och vissa saker går vädigt långsamt att utföra. Jag ska börja på rehab efter helgerna och det ser jag verkligen fram emot :-) Mina tillkortakommanden är inget som någon utomstående märker, men JAG tänker på dem hela tiden. 

Kram till er alla och ett riktigt gott nytt år!!!

En riktigt trevlig nyårsafton önskar jag er alla!

Jag är tillbaka! Hemma igen efter tre veckor på sjukhus. Jag lovar, ska berätta mer sen men just nu måste jag lägga all min energi på att bara bli starkare.

En kollega till mig har precis tagit körkort och undrade om jag ville åka bil till jobbet idag. Jaaaaa! Härligt att slippa tåget för en gångs skull! Vi körde en riktig omväg i det fina men blåsiga vädret, bl a genom fina Ålabodarna.