Alpkossor i Garmisch Partenkirchen

Så ledsamt det var att säga adjö till Italien för denna gång. Två veckor går alldeles för fort. Nu väntade tre dagar ute på vägarna. Första anhalten var Garmisch Partenkirchen i södra Tyskland, inte långt från Österrikiska Innsbruck. Jag har alltid förknippat Garmisch Partenkirchen med nyårsdagen och backhoppning, men från och med i år kommer jag att minnas denna sydtyska idyll på ett helt annat sätt! När vi körde mot vårt hotell mötte oss denna syn....först en herre iklädd tyrolerhatt på cykel med flagga i hand.

Och efter honom kom ledarkon...

Och sedan alla hennes systrar! Oj, vad det kling-klongade om klockorna som korna hade om halsen - ett riktigt äkta alpljud!

Efter 60 mil och åtskilliga köer på Autostradan var ingen på direkt strålande humör, men efter detta möte log vi stort allihop! Denna natt skulle vi bo på hotell Sonnenbichl, strax invid Tysklands högsta alptopp; Zugspitze.

Alpluften var hög och klar och vyerna fantastiska.

Jag hoppas på att få komma tillbaka och spendera lite mer tid här någon gång i framtiden!

Skåne - Hamburg!

Så länge sedan det känns nu...den där tidiga söndagsmorgonen för drygt två veckor sedan då bilen var färdigpackad och vi -  jag, Linnea, särbon och Emma - började vår resa söderut.

Efter 20 mil genom Danmark körde vi på färjan i Rödby Havn för vidare transport till tyska Puttgarten. Trots den tidiga timmen åt tjejerna en rejäl middag bestående av fiskfié och pommes frites! Sen hann vi naturligtvis med lite shopping också. Godisförrådet behövde ju fyllas på!

Från Puttgarten är det inte mer än någon timme till Hamburg och vi var framme i god tid i Altona - stationen där vi skulle rulla på vårt tåg! Här checkar vi in!

Det är en speciell känsla att stå där på perrongen i Hamburg och läsa destinationsskylten. Bolzano och Verona...nu börjar äventyret!

Här kör särbon på bilen på biltåget! Tjejerna tittar på med skräckblandad förtjusning!

Hejdå, nu åker vi! Tåget började rulla och vi lämnade det regniga Hamburg bakom oss för denna gång!

Den som väntar på något gott…

Under resan till Moseldalen i julas gjorde vi också ett besök på Weingut Freimuth där vi först fick en rundvandring bland vinrankorna på vinberget och där Regina Freimuth berättade om druvorna och det intressanta men hårda livet som vinbonde.


Efter den något kylslagna rundvandringen var det dags för vinprovning enligt konstens alla regler. Vi provade sammanlagt fyra olika viner från vingården av olika kvalitet och årgång (tjejerna fick druvsaft). Jag fastnade för ett av vinerna och köpte med mig några flaskor hem. Dessa ligger nu i särbons vinkyl i väntan på några riktigt varma sommarkvällar. Jag köpte också tre flaskor sekt (i fin trälåda!) som är ett mousserande vin och tyskarnas motsvarighet till champagne. Den ena flaskan nyttjades på nyårsafton och nu i helgen öppnade vi den andra! Åh, så gott det var, och väl värt väntan!


Den sista flaskan sekt får vi väl spara till något annat bra tillfälle.