Show & Tell: Tiggeri

Oj, så fort den här veckan gick! Och det blir bara ljusare och ljusare för var dag som går. Härligt :-) Den  här fredagen vill Olgakatt att vi ska fundera över ämnet Tiggeri. Hmmm...Ganska svårt, tycker jag, men jag gör ett försök i alla fall. Dock blir det endast "tell" i det här inlägget.

Tiggeri kommer i olika former. Värst är det för dem som verkligen behöver tigga för att över huvud taget ha någonting att äta. Jo, jag vet att det är lätt att tycka att dessa människor själva har satt sig i en situation som denna, men allvarligt; hur kul kan det vara och om de verkligen fick välja; skulle de verkligen på riktigt ha valt att leva på detta sätt? Jag vill inte tro det.

Jag brukar ganska ofta skänka något till uteliggarna här i stan. Men faktiskt inte pengar så ofta. Nej, jag brukar ge en korv med bröd eller en kopp kaffe och en smörgås. Och faktiskt är det inte en enda som klagat hittills! En gång när Linnea var liten gick vi förbi Knutpunkten efter en liten Danmarkstripp. Vi var glada och jag minns att vi bl a köpt en massa godis. Strax utanför stod en ensam uteliggare och lite av vår uppsluppenhet kom av sig. Han såg så himla ledsen och frusen ut att jag gav honom den banan som vi haft med oss. Vi gick vidare men efter bara några steg stoppade Linnea mig och sa: "Mamma, tror du han vill ha mitt godis?" 

Vi vände om och Linnea överräckte sin lilla godispåse. Och uteliggaren blev själaglad! Han kramade om både Linnea och mig och när vi gick därifrån såg vi hur han mumsade på godiset han fått. För en liten stund var kanske livet inte var så miserabelt för just denna man.

Uteliggare är väl sin sak och jag hjälper dem gärna om jag kan. Däremot har jag svårare för dessa ligor som rätt som det är dyker upp i stan. De står med jämna mellanrum i stan och håller ett kort på ett barn i handen. En bit bort står nästa person och gör likadant. Ja, ni har säkert sett dem. Organiserat så det förslår. 

Nåväl, i en perfekt värld hade det inte behövt finnas någon form av av tiggeri över huvud taget! Men där är vi tyvärr inte ännu.

En riktgt trevlig helg önskar jag er!

Fler Show & Tell hittar du här: 
Nilla,
Desiree,
Annika,
Erica
Saltis
Musikanta
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Pettas
Cecilia
Åsa
Gnuttan
Anna
Karin
Channal





Show & Tell: Reklam

Fredagstemat idag går i reklamens tecken. Det är Olgakatt som väljer teman under mars månad och idag vill hon att vi reflekterar över reklamens inverkan på oss.

Det fanns en tid då jag såg fram emot att se på reklam och jag tror faktislt inte jag är ensam om detta. Vem minns inte reklamfilmerna på bio när man var liten? Att komma försent till en föreställning fanns bara inte! Man ville ju absolut inte missa reklamen! Idag försöker jag undvika reklam så gott det går. Jag tycker helt enkelt att det blivit för mycket! Jag väljer exempelvis SVT:s morgonprogram före TV4:s mycket på grund av reklamavbrotten i den senare kanalen. Att se ett vanligt program i någon av reklamkanalerna är också förenat med minst 20 minuters reklam uppdelat på fyra avbrott. Too much! 

Även fast jag i grunden är rätt trött på reklam kan jag ju i inte låta bli att gilla exempelvis den här:
Jag har nixat mig på telefonen och satt ett "nej tack" till reklam på brevinkastet. Men jag önskar att det fanns ett sätt att välja när man verkligen vill ha reklam. Om man exempelvis ska göra något större inköp hade det varit bra att några veckor innan kunna begära hem reklam under en begränsad tid. Nåväl, små problem kan tyckas, men förstår ni hur jag menar?

En riktigt trevlig helg önskar jag er alla!

Show & Tell: Det brinner!

Dags att ta tag i ett fredagstema igen! Det var ju ett tag sedan för min del och jag har verkligen saknat det. Den här månaden är det Olgakatt som betämmer teman och den här fredagen ska vi fundera över vad vi skulle ta med oss ifall det skulle börja brinna. 

Faktum är att jag faktikt varit med om en brand. Det var när jag fortfarande bodde i Västerås som jag vaknade en natt av att min hund var så orolig. Hon gick bara omkring i sängen och gnällde. Jag minns att jag tyckte att ljuset såg så underligt ut för att vara mitt i natten så jag vickade lite på persiennen...

Döm om min förvåning när jag såg att huset mitt emot mitt eget stod i ljusan låga! Strax efteråt hördes sirener i massor och jag förstod att det var bäst att ge sig iväg så snabbt som det bara gick! Men...vad skulle jag ta med mig??? Jag hade ju hört att man skulle ta med sina fotoalbum så jag plockade snabbt ihop dessa. Sen klädde jag på mig, tog min hund under armen och skulle precis till att rusa ut genom dörren när en hastig ingivelse fick mig att stanna upp. Mycket hastigt ryckte jag till mig sedan till mig min nya, gröna skinnjacka och begav mig iväg.
Bild hämtad från hm.se

Då, för snart 20 år sedan, räddade jag alltså min hund, mina foton samt en skinnjacka när det brann, och jag skulle förmodligen göra ett liknande val om samma sak hände idag. Om det började brinna och jag hade möjlighet att välja helt fritt så skulle jag se till att få med mig följande:

  • Min dotter och min hund, naturligtvis
  • Mina foton
  • Min laptop
  • Alla mina USB-minnen
  • Min mobil
  • Några av mina bästa böcker
  • Min gitarr
  • Mina läsglasögon
  • Några chokladbitar

Låt oss hoppas att det aldrig någonsin börjar brinna igen. Trots att allt gick bra den gången i Västerås vill jag inte göra om det. När jag vid 4-snåret på morgonen fick tillåtelse av brandmännen att gå tillbaka till min lägenhet igen var jag ganska skakad. Huset mitt emot där jag bodde hade inte längre något tak och det såg faktiskt ganka otäckt ut. Som tur var greps en ensam gärningsman där direkt på natten. Han hade varit ganska lätt att identifiera där han stod och tittade på hur huset brann...

Fler Show & Tell hittar du här: 
Nilla,
Desiree,
Annika,
Erica
Saltis
Musikanta
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Pettas
Cecilia
Åsa
Gnuttan
Anna
Karin
Channal