Härliga Hemsön

Eftersom Linnea fortfarande är i USA åkte Moira och jag ensamma upp till Härnösand detta år. Resan gick bara bra, trots vissa farhågor från min sida. Hur skulle det exempelvis gå med Moiras toalettbestyr på perrongen på Stockholms Central? Tikar gillar ju i regel inte att kissa på bara backen. Men, som sagt, allt gick bra och vid 20-tiden på kvällen var vi äntligen framme på Hemsön.
Just den här veckan var vädret inte så bra men vi hade kul ändå. Cissi, min kusin, var också där tillsammans med sina tre härliga barn. Från vänster i bild ser vi Alexander, Sebastian och lilla Olivia.

Det blev många och långa promenader. Här går Roger, min mosters man, tillsammans med Olivia.
Och här sitter en lite våtrufsig Moira på bryggan och tittar på utsikten :-)
Moira ÄLSKAR att vara här på Hemsön där hon kan springa helt fritt utan koppel. 

Tack för denna underbara sommarvecka! Avslutningsvis visar jag en bild av utsikten som jag aldrig tröttnar på :-) Jag har hittills inte hittat någon vackrare och mer rofylld  plats än denna.

Mot Norrland!

I morgon bitti sätter sig Moira och jag på tåget igen! Den här gången bär det av till härliga Hemsön, strax utanför Härnösand.
Betraktelser från Milano får därmed anstå en vecka :-)
Hoppas nu att vädret visar sig från sin bästa sida!

Moiras Norrland

Moira älskade Hemsön! Här kunde hon gå okopplad och strosa runt bäst hon ville. Här fanns massor av spännande saker att göra för en liten yorkshireterrier. Vattnet var förstås extra intressant :-)
Varför inte hoppa runt på stenarna lite?
Eller trassla in sig i fisknätet som låg på tork?
Allra bäst var ändå nya kompisen Athos, min mosters fina storpudel. I början var Moira lite avvaktande men ganska snart blev de världens bästa kompisar!
De jagade runt varandra och det såg så himla kul ut! Athos behövde ju bara ta två kliv för att vara framme hos Moira. Vi tog långa promenader med hundarna varje dag. De sprang bredvid varandra, nosade på samma saker och kissade på samma ställe. Här kommer bara en bil timmen ungefär så koppel behövdes nästan inte alls.
En av dagarna försvann plötsligt Athos in i skogen, ganska exakt vid det här stället, och sekunderna senare rusar två älgar ut rakt framför oss med Athos i hälarna. Efter en stund hörde vi hur han skälldde uppe i skogen. Förmodligen hade väl älgarna vänt sig om och då var han ju inte lika kaxig längre...
Efter en promenad är det skönt att vila lite. Ibland låg Athos och Moira en bit ifrån varandra...
...och ibland låg de lite närmare varandra.
Här på trappen har man full koll på vem som kommer!
Här är vännerna ute på en liten båttur!
Som sagt, en underbar vecka för Moira! Och nyttigt för mig att se att hon är en stor flicka nu och att hon är självständig och trygg.
Vi hoppas vi får möjlighet att komma tillbaka snart!